Känns superskumt att åka till jobbet. Har noll motivation till att sitta där. Allt har bara blivit superkonstigt. Skum känsla att veta att man ska bli uppsagd men inte ha blivit det. Många tankar kring detta med jobb nu. På ett sätt har jag god lust att verkligen bara söka jobb jag verkligen vill ha men en del av mig säger att jag bör skaffa mig ett nytt jobb pronto. Helst igår. Kanske ligger det lite prestige i det hela. Vet inte men jag har väldigt svårt att sätta in mig själv i facket arbetslös. Har aldrig varit i den situationen och hoppades såklart på att slippa. Arbetsförmedlingen, hallå, ska jag gå dit för att anmäla mig som arbetssökande?! Känns inte som att jag hör hemma där. När de tankarna sätter igång vill jag bara hitta nytt jobb nu. Sen finns ju den andra sidan som säger: Dumskalle, passa på att njut! Ta vara på den kommande våren och sommaren. Blir ju max en månad innan sommaren med a-kassa och att sen gå med betalning (visst, a-kassan blir man inte tät på men man klarar sig) en hel sommar vore ju kanon. Njut av att få vara hemma med barnen. Tänk vilket sommarlov de skulle kunna få. I den här familjen har vi det dessutom väldigt förspänt och kan åka på semester utan att det kostar oss något nästan. Ett hus i Duved där vi kan tillbringa en del tid och hus i skärgården med vatten några meter från huset och en varm insjö 10 minuters promenad bort. Vi skulle kunna vara hemma och åka och bada och hitta på massa kul saker. Cykla iväg på picknick, ta en tur till Kvarnsjön eller hälsa på min mormor och morfar på deras landställe vid Gömmaren. Ja, finns så mycket vi skulle kunna hinna med och bara få tid att vara med varandra. Få förunnat att kunna vara lediga en hel sommar helt enkelt. Tyvärr kommer ju Jens behöva jobba mycket den här sommaren. Blir ledig under vår USA-resa men sen kan ha nog bara vara ledig en vecka till. Vi som skulle få pussla rätt ordentligt för att få ihop sommaren kan ju egentligen slippa det som det ser ut nu. När sommaren är över börjar det såklart röra sig på arbetsmarknaden igen. Känner jag att jag måste ha ett jobb då för att få ekonomin att gå ihop så kan jag ju ta vilket jobb som helst och sedan söka vidare. Min absoluta övertygelse och inställning är att jobb får man bara man vill och kan tänka sig att sänka sina krav.
En annan grej som jag tänker på gällande att vara arbetslös är att det skulle ju faktiskt påverka mina två barn också. Som arbetslös i den här kommunen har man inte rätt att ha barnen på förskolan mer än 15 timmar/v och inte alls rätt till fritidsplats. Att ta Tilda från fritids är otänkbart för mig. Hon gillar verkligen fritids och har hur kul som helst där. Felix känns inte lika jobbigt. Man får behålla platsen hela den månad då man slutar arbeta. I mitt fall skulle det innebära att han gå kvar på dagis hela maj åtminstone. Sen är det ju sommar och då ska han ju ändå få vara ledig. För Tilda är det ju ok utan fritids under sommaren men till hösten måste hon få gå. Då får jag nog ta något jobb, vilket som för att hon ska få sin fritidstid. Visstm jag skulle gärna kunna hämta tidigare än vad jag gör idag men att hämta redan 13.30 och gå hem när alla andra är kvar känns otänkbart. Då skulle jag få ta med mig kompisar hit varje dag känns det som. Usch så trist hon skulle få det annars. Vilka i-landsproblem man kan ha.
Våffeldagen idag och dagen till ära hade vi lovat barnen våfflor till middag. Ingen höjdarmat egentligen. Mer som efterrätt kanske men gott var det i alla fall. Händer ju inte så värst ofta att vi äter det så ett par gånger/år får väl ändå räknas som ok. Lär ju bli en omgång till lunch/mellis i fjällen under påsken sen också. Tilda längtar efter våffla med hjortronsylt på. Här hemma fanns det bara jordgubbssylt idag.
Ångest inför att åka till jobbet imorgon men det ska nog gå bra.
1 kommentar:
Förstår ditt dilemma så väl och det där med fritids kände jag oxå ångest för.
Här får man ju 25 timmar i veckan på förskola + att fritids inte påverkas alls fick jag reda på. Så Emil har gått på fritids som vanligt.
Han som älskade fritids och aldrig gick att få med hem, började dock plötsligt, när han insåg att jag och de små gick hem kl.14, vilja följa med!
Kan säga att de eftermiddagar då han stannat på fritids sen jag blev arbetslös är FÅ. Hade jag aldrig kunnat tänka mig.
Barnen tycker det är underbart att jag är hemma så mycket. de har blivit så mkt mer harmoniska och lugna.
Inte konstigt egentligen med tanke på vilka vidriga tider de hade på dagis då jag jobbade!
Att se detta, att se hur mkt bättre de mår nu, hur mkt mindre stress vi har i tillvaron, gör att jag verkligen får dåligt samvete över att jag jobbade så mkt.
Vi lever INTE fett! Jag har en usel SGI men ett tag är det värt det! För att få varva ner, komma tillbaka, njuta av sin familj.
Ta vara på denna sommaren tillsammans. Att vara utan fritids någon månad är inte hela världen om man jämför med all tid ni får tillsammans. Du kanske blir lika överraskad som jag.
Sen är det ju som du säger, hon kan ju ta kompisar med sig hem! Inte varje dag kanske, men oftare än innan.
Det ÄR jobbigt att placera sig i fack, som arbetslös, gå till arb.förmedlingen. Men jag har ju t.om en gång i mitt liv gått på socialbidrag då jag var arb.lös UTAN SGI så jag är inte så kinkig.
Det är ju faktiskt en rättighet man har!
Se det som att du gör ett val istället.
Du väljer att tillbringa kvalitetstid med dina barn medan du väntar på DET jobbet, istället för att ta ett SKITJOBB.
tycker det låter helt rätt och rimligt. Sen alla bilder vi har av oss själva, eller bilder som vi TROR att andra/samhället har av oss. Det är mindre viktigt.
Var m barnen och ha en sommar fylld av vila, ledighet, lek, bus och skratt och glada dagar :-)
kramis
Anja
Skicka en kommentar