Prauchuap Kiri Kahn

Vi ställde väckarklockan redan 07.30 för att hinna med tåget till Prauchuap Kiri Kahn. Biljetter köper man i en minilucka vid stationen. Priset för oss fyra t/r var 36 bath. Vuxen kostade 6 bath enkel väg och barnen halva. Helt galet billigt. Hemma kommer jag inte ens ett steg upp på bussen för det priset. Tåget skulle gå 09.18 men vi hade blivit förvarnade av pensionärerna här att det brukar vara lite si och så med avgångstiden. Säkrast var att titta på griffeltavlan som satt vid stationshuset där den troliga avgångstiden stod. Ibland kan tåget vara timmar försenat så då är det lika bra att åka hem och fika eller nåt. Nu hade vi tur och tåget skulle bara vara 12 minuter sent (som sedan blev till 25 minuter sent). När tåget väl rullar in känns det som på film. Vi har tagit oss tillbaka till 20-30 talet i Sverige. Funderar på om tåget kommer hålla hela vägen till Prauchuap. Vi kliver på och möts av en hel vagn proppfull med thailändare som bara stirrar på oss och ler åt våra ljushåriga barn. De vinkar och tar i barnens hår. Vi hade tur och hittade tillslut två sittplatser så vi hade varsitt barn i knät. Jag hamnade bredvid en svensk gubbe som bor här nere till och från och har så gjort i fyra år. Han berättade en hel del bra saker som vi kan göra. 30 minuter skakande senare är vi framme i staden.
Vi hakar på ett gäng pensionärer som ska till banken. Själva ville vi ha tag på en bankomat och det lär det ju finnas vid banken. Mycket riktigt hittade vi en bankomat. Glass på 7eleven till barnen och iskaffe till mamman och pappan. I love Thailand och deras iskaffe. Varför finns inte denna gåva hemma? Här kan man köpa det i alla dess former och precis överallt. Bästa finns på McDonalds tycker jag men de flesta är sjukt goda. Kommer sakna mitt iskaffe grymt när jag kommer hem. Efter att ha plockat ut en hel del pengar går vi runt och tittar i lite affärer. Tilda handlar lite hårsaker och suddisar i olika kul former. Felix en ficklampa, ett svärd och spindlar. Själv får jag tag i två nagellack och ett minneskort till kameran. Vill ha ett extra. I en annan affär hittar jag Bakugan. Köper ett gäng till Felix. Dessa små plastsaker som hemma kostar en förmögenhet var såklart superbilliga som allt annat här. För 8 st betalade jag 65kr. Hemma kostar de ju 79kr/st. Vi vandrar vidare och köper ett thailändskt telefonkort för att kunna ringa hem om vi vill. Laddar det med 65kr men har inte riktigt koll på hur länge vi kan ringa för det. Bara att få dem att ladda kortet åt oss är skitsvårt. De är verkligen urkass på engelskan.

Nere vid stranden hittar vi en lekplats där vi stannar en stund. Det är verkligen supervarmt idag och vi börjar bli lite trötta och hungriga. Tar en tuk-tuk upp till tåget igen och sätter oss där. Tanken var att vi skulle äta men det finns inte mycket annat än ananas att köpa i matväg så det blir en glass till. Barnen misstyckte inte ;-) Tåget hem är även det försenat. Stationsvärden flörtade med Felix och tog fram ett fint träsvärd som han hade och fäktades med honom. Fille var lite blyg men stationsvärden tyckte det var roligt. Innan tåget rullade in gav den snälla värden bort sitt svärd till Felix som såklart blev superlycklig. 30 minuter sena kommer vi till Huay Yang igen och tar vår moppe och åker och äter lunch. Alla längtade till poolen så direkt när vi kom hem bytte vi om och kastade oss sedan i vattnet. Svalkande och skönt. Felix låg i 1,5 timme och ville inte alls gå upp. Han blir modigare och modigare i vattnet för varje dag. Nu hoppar han till mig och blir inte alls ledsen om huvudet hamnar under men än ås länge är det viktigt för honom att jag står nära och säger att jag ska ta emot honom.

Tilda sitter nu med läxor och Felix kollar på Lucky Luke på tv:n. Om en stund ska vi åka och äta på Bengt´s nere vid stranden. Jag ska beställa in semesterns första drink. Finns inte mycket av sånt här men på Bengt´s har de Piña Colada.