torsdag 10 mars 2011

Dagis

eller nej, förlåt förskolan helter det ju numera, kan göra mig galen ibland. Hoppas jag inte trampar någon på tån nu men ärligt talat, hur svårt ska det vara att ta med sig barnen på lite utflykter? Idag när jag hämtade Felix fick jag återigen höra att de klättrat på staketet (för ett tag sen hade han och tre andra killar hoppat över). Jag kan ju inte göra så mycket mer än att tala om för honom att det är fel och inte ok att göra så. När han är på dagis ser inte jag vad han gör men det ska ju personalen göra och då anser jag att de får ta den konflikten på en gång (vilket du nu också gjort). Jag försökte lite fint förklara att det kan ju faktiskt vara så att de här barnen som nu fyllt eller ska fylla 6 år snart har tröttnat på att alltid vara på gården och leka. Jo, men vi har ju sån fin gård är svaret! Ja, tjena, det svaret har jag fått i snart sju års tid från dagis när vi föräldrar påtalat en önskan om att de åker iväg lite mer.

Felix började på förskolan när han var 1 år och 3 månader. Han har sedan dess tillbringat en oändlig massa tid på denna gård. I princip rör de sig utanför gården en förmiddag i veckan och det är när de går till skogen. Annars är det förmiddag och eftermiddag instängda på gården. Dag ut och dag in. Vem skulle inte tröttna på det? Han är på dagis i runda slängar 200 dagar på ett år. Det betyder 400 tillfällen på gården (två ggr varje dag). Om jag sen drar bort den tid de går till skogen finns det kvar 348 utepass förlagda till gården. För att sedan fortsätta den här lilla roliga ekvationen och vara lite snäll så händer det ju någon enstaka gång att de gör något annat så för att räkna högt så säger vi att det är ok att dra bort ytterligare 20 tillfällen. Slutsumman ger således 328 härliga lekstunder......på gården! Inte konstigt att han tröttnar.

Jag är verkligen nöjd med vårt dagis i övrigt och jag tycker om personalen men den här "vår-fina-gård-politiken" är jag så sjukt trött på. Både Felix och jag längtar verkligen tills det är dags för skolan. Han är för stor för dagis nu och vill ut på äventyr.

Hur ser det ut på era barns dagis? Gör de lika lite som här eller är det mycket utflykter?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag var bara tvungen att lämna en kommentar,,,,
Håller med dig i allt du skriver. Tänk om de kunde lämna gården för lite utflykter någongång. Men som du skriver, deras gård är ju sååååå fantastisk. Och visst är den det, men vem vill tillbringa dagarna på samma ställe hela dagarna i 4 år??

Jag skulle skulle inte klara det på mitt jobb, min förskola. Vi går iväg till skogen en gång i veckan och 1-2 gånger i veckan gör vi kortare utflykter till närliggande lekparker. Och ca 1 gång i månaden gör vi heldagsutflykter. Allt handlar ju om vad jag som personal tycker är kul och vadbarnen/föräldrarna uppskattar.

Ha det bra!
/Carola

Mia sa...

Våra kids går och har gått hos dagmamma här i Huddinge.
De gör utflykter 1-3 gånger i veckan (tex teater, biblioteket, lekparker mm) samt att de har även bedriver Mulle och Skrinna-verksamhet så barnen kommer ut i skogen eller till ishallen varje vecka.
Jag vet flera familjer som är missnöjda med sina barns förskola av samma anledning tyvärr så det verkar inte helt ovanligt.
Har ni inget föräldraråd som kan ta upp frågan med personalen?

Hoppas att du mår bra för övrigt :-)

Kram Mia (cirkuspuman på FL)

Anonym sa...

Hej!
Är jättenöjd med Samuels förskola, men han går på en utegrupp. Jag hatar ju själv "gårdspedagogik". Därför försöker jag göra så mycket jag kan på mitt eget jobb:-)
//Lotta

Lena sa...

Känns som att det inte spelar någon roll om man påtalar detta. Det sitter i väggarna det här med den fina gården. Jag skulle också bli galen om jag jobbade där och aldrig kom iväg.

Carola: Ja, gården är ju fin men som sagt var så skulle det ju inte skada om de tog sig iväg. Men eftersom de inte ens "orkar" gå till skolan för att nyttja idrottsalen till rytmiken så lär det ju inte hända att de tar sig iväg på längre turer.

Mia: Vi har ett föräldraråd där jag satt med och vi har tagit upp det såååå många gånger men vi föräldrar kan ju inte tvinga iväg dem. i slutändan blir det ju ändå upp till personalen att avgöra vad de vill ha med i sin verksamhet.

Lotta: Fint att du just gav det ett namn - "gårdspedagogiken". Skridskor med småttingar som ni gav er iväg på skulle inte hända här kan jag lova. Tänk så många skridskor det skulle bli att ta på och usch så jobbigt det skulle vara ;-)