Jag är nog

jordens största hypokondriker när det handlar om kräksjuka. Så fort jag hör talas om att någon i min omgivning (som jag naturligtvis lyckats träffa) blivit magsjuk mår jag såklart väldigt illa själv. Minsta lilla och jag känner verkligen efter. Hemskt men sant. Vet att sannolikheten att jag blir smittad egentligen inte är så stor men jag är bra på att känna efter. Nu har i alla fall både jag och barnen proppat i oss de sju vitpepparkorn som hittills hjälp mig undvika alla hemska magsjukor. Hoppas, hoppas att vi slipper den här gången också.