Första riktiga skoldagen

men det känns inte riktigt så eftersom Tilda redan tidigare gått i skolan och de har en integrerad klass med sexåringar och ettan. I vilket fall som helst så följde jag med min prinsessa till skolan och var med henne under två timmar. Tycker så synd om henne ibland. Hon är ju blyg och försiktig av sig. Räcker inte upp handen och vill helst inte svara på frågor om hon inte måste. Det första som händer när vi kommer in genom dörren är att hon får reda på att hon ska sitta längst fram i klassrummet. Hon blir superledsen över det och vill inte alls. (Själv tycker jag det var mycket taktiskt och bra gjort av hennes lärare för hon kan inte gömma sig lika lätt och fröken K kan se att hon hänger med ändå). Tårar i ögonvrån och hon kämpade verkligen för att inte börja gråta. Det blev lite utdelning av papper och böcker osv och hon sa inte ett knyst under den timmen de satt i klassrummet. Finns ju såklart fler som inte heller sa nåt men jag känner ju Tilda och vet att detta inte är en engångsgrej. Sen blev det dags att få sina fadderbarn i sexårs. Detta har de verkligen sett fram emot och Tilda har så innerligt önskat att hon ska få vara fadder åt hennes kompis S som nu börjar i sexårs. Är ju både bra och dåligt att vara det åt nån du redan känner men för Tildas del tror jag bara det skulle varit bra. Då får hon känna att hon vet, kan och är stor och vågar ändå prata med fadderbarnet. Vi har tagit upp det med hennes lärare på sexårs tidigare och de skulle fundera på saken men höll då med både mig och Jens om att det kunde vara bra. Det finns fler elever i ettan än sexårs så några skulle få dela på ett fadderbarn. Så blev det nu och Tilda och I fick dela på en flicka. I gick glatt iväg med den lilla tjejen och Tilda följde med men jag såg tåren i ögat igen. Besvikelsen över att inte få S var större än glädjen över att ens ha ett fadderbarn, tyvärr! Hon ville inte alls att jag skulle gå hem och klängde fast vid min hals. Jag hoppas verkligen att hon snart kan släppa allt detta och bara tycka det är kul. På gott och ont att hon har sitt fadderbarn ihop med I. Finns en stor risk att det blir som att hon inte har något fadderbarn för att I är så framåt och Tilda precis tvärtom.

Ja,ja, ingen bra första skoldag varken för Tilda eller för mamman. Själv blir jag mest ledsen över att hon inte vågar ta för sig. Känns som att hon försvinner i mängden och i dagens samhälle måste man ju tyvärr visa framfötterna för att komma någonvart.