Myrornas krig

Varje morgon tar jag det älskade, hmmm...nåväl pendeltåget in till stan. Det är så spännande att se hur vi människor fungerar. Först och främst står alla i sin egen lilla värld. När tåget sedan rullar in mot stationen utbryter ett tyst krig. Folk flyttar sig lite åt ena eller andra hållet och när tåget börjar bromsa gäller det att vara den lyckliga som hamnar mitt framför en dörr. Misslyckas du med det som för många verkar vara dagens första mål kan det innebära att du får stå in till stan. Detta gäller dock bara när alla tåg är i tid. Skulle något tåg vara inställt eller försenat handlar detta om att överhuvudtaget få en plats på tåget. Då är man plötsligt glad över att få stå som en packad sill i 15 minuter och lyckligt lottad som fick 20 cm att stå på.

Tåget rullar vidare in mot stan och samma sak händer på varje station. Om du nu inte fått sittplats från början kan du ju ha tur och få en efter halva vägen om någon medresenär plötsligt får för sig att kliva av tåget. Då gäller det dock att du står vänd åt rätt håll för att lyckas knipa platsen.

Väl framme på centralen börjar myrornas krig. Tåget töms och 100-tals människor ska vandra ner i gången mot tunnebanan på centralen. Det är så lustigt för alla bara vandrar på. Försök inte korsa detta tåg av människor för då riskerar du att bli nedtrampad, försök inte gå för fort och gå framför allt inte för sakta för då får du genast ett par i ryggen. Helt plötsligt är jag nere vid tunnebanan och inser snabbt att det är likadant där. Den som hamnar mitt framför dörren är dagens stora vinnare! Första pris är en sittplats vilket också medför lite mer luft att andas.

Dag ut och dag in är vi flera 1000-tals som följer denna knäppa process. Samma sak varje gång!