En fotbollsspelare

tror jag att jag har i magen. Igår var den lille aktiv i princip hela dagen. Levde verkligen rövare i magen. Jag är ju inte van vid det här än ;-) Man glömmer fort hur det är att vara gravid. Tur är väl det kanske. När jag mådde som sämst och var illamående i princip hela tiden längtade jag bara framåt i graviditeten. Nu när jag kommit ytterligare ett steg kommer jag ju genast ihåg att nu börjar ju alla andra jobbiga krämpor. LÄngtar självklart till mars när bebisen kommer men samtidigt så vet jag att vägen dit kommer kännas lång och jobbig. Foglossningen är redan igång och jag sover inget vidare bra på nätterna. Uppe och kissar, får kramp ett lite då och då och så ligger man ju inte bekvämt alls. Har 17 långa veckor framför mig känner jag.