kan vara nog så jobbigt ibland men såklart oftast alldeles underbart. Att vara tjejmamma kan ibland vara knepigt. Just nu håller tjejerna i Tildas klass på som sjutton och jag tycker situationen är svår att hantera. Känns som att det är ständiga tjafs om vem som leker med vem, vem som får vara med och man måste hela tiden fråga om man får vara med och har man tur får man ett ja osv. Har märkt på Tilda ett tag att hon inte riktigt vet sin plats känns det som. Mest speglas det av att hon ofta blir ledsen när någon av hennes kompisar går emot henne. Hon är inte 100% säker på vart hon har sina kompisar helt enkelt. Ena stunden känns det bra för att i nästa stund känna sig utanför. En svår situation att hantera.
Jag tror att hon ibland har en tendens att ta åt sig mer än vad andra gör. Det har mest med hennes personlighet att göra. Hon är lite känslig ibland men i andra situationer kan hon lätt säga ifrån. Hon tar åt sig av allt som har att göra med att hon är mindre såklart. Hon är ju född sent i december och minst i klassen. Ibland tror jag att barnen inte riktigt tänker på vad de säger till varandra eller i alla fall inte på vilket sätt de säger det. Andra gånger är det helt klart meningen att pricka en öm punkt. Barn har ju en tendens att lätt bli elaka.
Att som förälder hantera dessa situationer tycker jag är svårt. Vart ska jag ställa mig. Jag tror inte att min egen dotter är en ängel. Hon säger med all säkerhet dumheter till andra hon med. Framförallt så tar hon lätt åt sig på ett sätt som gör att andra barn ibland inte ens förstår att hon blir ledsen. Jag försöker mig på att stå någonstans mitt i hela den här soppan. Försöker förklara för henne att hon måste ju säga till de andra när hon blir ledsen så att de förstår att det inte var snällt att säga så. Pratar om vilka som är hennes kompisar och att de alltid finns där (fast hon säger ju att så inte är fallet), resonerar kring det här med vem som får vara med och leka och måste man verkligen fråga? Är det inte bara att hänga på de andra? Typiskt tjejgrejer att hålla på såhär känns det som. Samtidigt ser jag en ledsen lite sjuåring som bara behöver kramas och få känna sig mest omtyckt i hela världen.
Här hemma har det varit många tårar ikväll blandat med storys från lekar i skolan. De har alltid en som är chef i leken och det är oftast samma person enligt Tilda. Sen är det chefen som ska bestämma och de andra ska bara rätta sig efter det. Storys om att tjejerna i klassen väljer vem som får vara med i kojan. Bara för att man frågar först kan man inte räkan med att få "flytta in". Tilda fick inte flytta in utan bara bo granne och en annan som kom efter var det fritt fram för osv. Har fått höra många lekar och jag har svårt att tro att det hon säger inte stämmer. Allt känns så otroligt larvigt men sen tänker jag mig 23 år tillbaka och inser att det var precis så det var. Det var inte alls självklart att alla fick vara med. Ändå står jag här och predikar för min dotter att det visst är självklart. Jag känner mig smått otillräcklig och falsk =( Vad ska man säga, hur ska man agera?
Omg... Denna blogg börjar verkligen dö!
7 år sedan
4 kommentarer:
Hej!
Oj vad jag känner igen mig, mina tjejer är 13 och 15 idag och tyvär så kommer jag göra dig besviken och säga det går inte över det blir värre på ett sätt. Har precis som du en tjej som tagit åt sig mer än andra och det har skapat problem. Jag ger dig rådet att skit i att lägga energi på vad som händer i skolan av dessa vardags tjejs problem utan lägg all energi på att jobba med hennes självkänsla. När hon är trygg i sig själv även i skolan så kommer allt bli lättare med kompisar.Nu menar jag absolut inte att problemet är din dotter men hon hamnar i ett problem för att andra barn inte har samma mognad och se andra.
kram Samandra
Men hur hanterar skolan dessa problem?? Det låter verkligen som att de behöver jobba ihop gruppen och prata tillsammans om hur man är en bra kompis. Vet personalen om vad som pågår och hur agerar dom? Jag tycker att det låter som att detta måste få ett stopp omedelbart innan roller i klassen cementeras. De ska ju gå många skolår tillsammans framåt eller hur?
Jag känner verkligen igen problemet. I min dotters klass fanns "coola gänget", en grupp tjejer som bestämde vilka som fick leka med dem och inte typ. Inte på ett riktigt "medvetet" och elakt sätt tror jag, men absolut inte okej. En mamma vars dotter råkat ut för att hamna "utanför" pratade med mig och vi talade båda med lärarna. De avbröt all lektionsaktivitet ett tag och fokuserade enbart på att jobba med gruppen. En pedagogista kopplades in och observerade klassen och föresloog åtgärder. På 2 veckor var problemet borta och "coola gänget" ett minne blott.
Min dotter var inte "utsatt", hon är av slaget som hittar något hon vill göra och sedan någon annan som vill göra samma sak, men det var självklart att ställa upp och göra personalen uppmärksam på vad som hände även om inte min dotter var drabbad! Nästa gång kan det vara hon som mår dåligt.
Jag tycker absolut att du ska tala med personalen och fråga hur de tänker hantera detta + försöka stärka självkänslan.
Det är så lätt att tjejer liksom har "bästisar" också känner jag; uppmuntra kompisskap med många så blir det inte så jobbigt om den "bästisen" tex inte är i klassen en dag.
Hoppas det löser sig!
Hej!
tack för era kommentarer. Alltså grejen är den att det är inte så att hon inte har några kompisar för det har hon. Jag tror att hon kan vara precis likadan mot andra. Det är inte så att Tilda är ensam utsatt utan det varierar vem som inte får vara med. När jag var på besök i skolan i mars och var med en heldag såg jag det rätt tydligt. en av tjejerna som i vanliga fall brukar vara med och leka hade frågat en annan vad hon och M skulle göra på rasten. När svaret uteblev tolkade hon det som att hon inte fick vara med. Det jag ser som problemet är att det inte är självklart att alla får vara med. För mig är det även ett problem att Tilda inte ser det som självklart och att hon tvivlar på sin roll i gruppen. Jag tycker ändå att de leker mycket med alla tjejer. Hör liksom alla namn nämnas så det verkar inte vara någon av tjejerna som är utanför. Tycker mest det är svårt att tackla för jag vet inte riktigt vad jag ska säga till Tilda. hon är ju omtyckt och har kompisar. Men barn är ju faktiskt rätt elaka och "skryter" om en det ena och en det andra. Kan ju vara tävling i allt. Vem har tappat flest tänder? Vem är äldst? Vem har störst fötter? Vem har mobil? Vem har störst cykel osv.
Kommer ändå prata med skolan och höra om de upplever att det är problem med tjejerna. Har dock inte hört något tidigare och de brukar vara bra på att säga till om det finns problem. Sen jobbar vi ständigt på hennes självkänsla och jag tror som du Nilla, det är nog bäst att lägga mest krut där. hur andra är och beter sig kan ju inte jag ensam ändra på i alla fall men att stärka Tilda kan vi.
Lärare ser inte allt...det kan vara blickar och subtila saker som får barn att känna/bli utanför och som vuxna inte lägger märke till. Jag tycker absolut att det verkar som att gruppen har problem som behöver tas itu med. Det spelar ju liksom ingen roll att din dotter inte är den som är utsatt och kan vara precis likadan själv. Något verkar ju pågå som barnen inte mår bra av, det har både din dotter och du lagt märke till. Även om hon är omtyckt och har kompisar som du säger. Prata med skolan så att det får stopp på det i tid! Jag tycker inte att barn generellt är elaka och skryter; visst KAN det vara så, men jag tycker inte att det är ok att acceptera det och säga att "barn är ju så".
Visst är det precis som du säger att det viktigaste är att stärka din dotters självkänsla; men jag tror absolut att det går att ändra även hur de andra beter sig. Vad skulle tex hända om din dotter sa "nej, det här är inte ok längre!" - till de andra barnen direkt. Det var precis vad min dotter helt självmant gjorde en dag när vi kom till skolan - och vilken paff min "ledargängets" tjej fick! Jag tror inte hon riktigt reflekterat över beteendet tidigare. Så viss går det att få till förändring!
Skicka en kommentar