Pust

Ibland blir jag bara så matt av allt gnäll. min kära, goa och gulliga 4,5åring har runt middagstid varje dag förvandlats till en gnällmaskin. Det är som att trycka på en knapp och sen börjar det. Han som ALLTID varit hur lätt som helst. Kanske är det just därför jag upplever allt som extra jobbigt. I vilket fall som helst så sitter han och petar i maten varje dag. Han gnäller över maten varje dag. Det enda han kantänka sig att äta är pannkaka. Tyvärr kan vi övriga i familjen inte tänka oss att bara äta pannkaka så därav blir det pannkaka max. 1 gång/vecka men oftast kanske varannan vecka.

Idag hade jag och Felix gjort korv stroganoff. Han fick skära alla korvbitar och hjälpa mig att hacka lök. Mycket uppskattat och jag tänkte att han nu också skulle vilja äta den mat han själv fixat. Nitlott direkt tyvärr. Han bara petade. Vi hade lovat barnen glass efter maten. Tilda åt ganska snabbt upp och frågade om hon fick ta sin glass. Vi brukar alltid låta dem vänta på den adnre så hon satt tålmodigt och väntade. Vi bad Felix äta lite mat men icke. Han tog tre små minituggor. Tillslut sa vi åt honom att han får gå till sitt rum och vara utan glass om han inte började äta. Nä, inte ens det bet på honom så han åkte upp på rummet och tjöt som en stucken gris. Maten bort från bordet och sen var kaoset i full gång. Idag vrålade han i en halvtimme innan han gav upp.

Dagar som den här orkar jag inte med detta. Blir bara så matt och ok om det var en engångsgrej men för Felix har detta blivit nån form av varjedag-bråk just nu. Mycket tröttsamt och jag hoppas detta släpper snarast möjligt.