Superpolare vs världskrig

Alltså jag förstår mig inte på barn ibland. Hur kan de först vara superpolare för att i nästa sekund klösa ögonen ur varandra? Matilda hade sin kompis S här igår och nu idag ville de att S skulle få sova över och vara första kompisen att sova i nya sängen. Eftersom vi är lediga imorgon så passar det bra. Allt var frid och fröjd och de lekte som bäst. från ingenstans kom sedan de hysteriska vrålen från två små tjejer. Den ena nyss fyllda sex år och den andra nybliven femåring. Båda skyller på varandra. Hon gjorde si på mig och hon gjorde så. S slår Matilda och drar stenhårt i hennes kinder. Matilda slår S och drar henne hårt i håret så även S drar Matilda i håret osv. Ja, ni fattar poängen. Båda var tokledsna och gissa vad som nu utlöst detta krig. Jo, S hade med sig en kanin som det stod Love på och sa till Matilda att det stod mamma Love. Matilda trodde inte på det och då började kriget. Fatta värdslig sak. Tur är dock att dessa små inte är långsinta. Inte någon av dem. Efter att jag räknat till 100 (vilket var kravet för att de skulle kunna krama varandra och bli sams) kom en bamsekram och sen var det inget mer med det. Nu har de bäddat ihop och ligger och lyssnar på en cd-skiva.

Var även jag sådär som barn? Helgalet är det i alla fall.