Här hemma är det fixarsöndag. Adventssakerna städas bort, rensing i ena förrådet, tvättmaskinen går på högvarv osv. Snart ska jag baka lite så vi har något att fika på när min fina mormor och morfar kommer på fika i eftermiddag.
Pratade nyss med Tilda som är i Falun och spelar handboll över helgen. Nu väntar semifinal och jag hoppas verkligen att de vinner den så de får komma hem med en medalj. De är de värda. I hennes fall är hon värd en medalj för att hon kom iväg och har klarat av att vara borta själv en hel helg utan sina närmsta. Hon är ju väldigt van vid att vara borta men då med oss eller mina föräldrar. Nu var det ju hon och handbollslaget. Hon ville gärna att vi skulle åka med men jag kände att det här är något hon måste klara av själv. När vi åker med andra laget där jag är tränare så kommer jag ändå vara med och det stärker henne rejält att hon nu klarat av det här. Hon lär komma hem rätt sent ikväll oavsett om det blir final eller ej.
Imorgon väntar jobb för mig och det är med blandade känslor jag går dit. Saknar såklart min lilla plutt hemma men det är också rätt skönt att ha sina tider, få äta lunch ifred osv. Det trista är restiden till stan och tillbaka. Även o det går rätt så fort så känns det som något onödigt att spendera min viktiga tid på. Just nu använder jag den till att lyssna på Zlatans bok i mobilen. Alltid något!
